BLOG

Årets mama

DSC_1475

 

 

Idag köpte jag med mig tidningen mama hem, för lite chilltime under Almas förmiddagslur. I tidningen hittade jag årets mama, mamman som ska vara THE MAMA för 2013. Och jag blev så besviken, och faktiskt lite provocerad. Nu menar jag inte att Charlotte Perrelli är en dålig mamma på något sätt. Ärligt talat, vad vet jag om det ;-). Hon är säkert världens bästa mamma till sina barn. Det som gjorde mig upprörd är att hon med titeln “årets mama” är framlyft som ett ideal, något för oss andra mammor att sträva efter och inspireras av. Och just Charlotte Perrelli, årets mamma-ideal stod på scenen 48 timmar efter sin förlossning. Och sedan körde hon på med jobb, samtidigt som hon tagit hand om sin lilla skatt. Åter igen, Charlotte har garanterat gjort rätt val för sig och sin familj. Men ärligt talat, ska det vara något som resten av Sveriges mammor ska inspireras av?! Är det verkligen “ideal-mamman” i Sverige år 2013?! Då är denna 2013-mamman låååångt från idealet kan jag säga för 48 timmar efter att jag klämt ut Alma kunde jag knappt gå… Än mindre infinna mig på jobbet!

Nej, jag inspireras av mammor som lyckas med sina karriärer utan att ge avkall på sin mammaledighet. De som lyckas på jobbet utan en massa övertid och semestrar framför jobbdatorn. De skulle jag väldigt gärna läsa om och få tips av!

Vad är ditt mamma-ideal?

 

KRAM Sara

Comments

  1. Sandra 12 December, 2013 Reply

    Jag håller med dig till fullo!

  2. Karin 13 December, 2013 Reply

    Så bra skrivet Sara! Håller med till punkt och pricka, Glad lucia! Kram

  3. Ellinor 13 December, 2013 Reply

    Nu är jag själv inte mamma och har svårt att uttala mig i frågan. Men precis som med alla andra ideal så är det någonting som samhället och många gånger mediabilden styr upp för oss. Det finns ingen rätt väg för oss alla att gå. VI har alla olika mål och förutsättningar i livet. Vi får helt enkelt försöka att bortse från det samhället och många gånger faktiskt även vi själva, vill få oss att tro att vi behöver för att lyckas. Istället får man lära sig att lyssna till sig själv och faktiskt våga lita på att de beslut och val vi gör blir rätt för oss. Mycket filosoferande så här på förmiddagen, men det är viktigt för oss alla att tänka efter. Kram

    • lifeinsingapore 13 December, 2013 Reply

      Jamen visst är det så! Och det låter så enkelt men ack vad jag gar svårt att stå emot alla ideal som jag ständigt pumpas med. Och så svårt det kan vara att hitta sin egen röst bland alla tusen andra...

  4. Emma 13 December, 2013 Reply

    Ja jag håller med. jag har ju inte blivit mamma ännu men mitt ideal av mamma ser iaf inte ut som det. att stå på scen några timmar efter förlossning..? Då vill ju jag vara med mitt barn och min man. Njuta av det nya lilla knytet som kommit till världen. Årets mamma borde vara de ensamstående mammorna. De är så starka och klarar så mycket. Ha en fin dag iaf!

    • lifeinsingapore 13 December, 2013 Reply

      Åh ja! De ensamstående mammorna. Hur tusan klarar de det?! Jag är helt enig, de är stora förebilder!

  5. Hanna 13 December, 2013 Reply

    Jag har en liten pojke på 4 månader och jag och min man var hemma tillsammans den första månaden och därefter har vi delat på ledigheten, jag har tagit ut mer ledighet än honom nu i början men jobbat någon eller några dagar i veckan och vi kommmer att göra tvärtom senare under föräldraledigheten. Vi är båda rätt unga med chefspositioner inom globala koncerner och vi får väldigt mycket energi från våra jobb. För oss var det viktigt att båda fick möjlighet att njuta av föräldraledigheten och de olika stadierna vår bebis går igenom samtidigt som vi ville behålla våra positioner på jobbet. Tråkigt nog har många uppfattat att jag börjat jobba så tidigt som väldigt provocerande, många gånger med argumentet att jag måste njuta av bebistiden då den går så fort. Och när jag är hemma njuter jag till 100%, kanske eftersom jag har den bästa av två världar samtidigt, något som jag tror långt i från alla mammalediga gör. Och framförallt njuter min man de dagar han är hemma. År 2013 tycker jag att det är synd att så många går tillbaka till traditionella könsroller när man får barn, där kvinnan tar ut merparten av ledigheten och i förlängningen ofta större ansvar för barnen. Jag efterlyser fler förebilder där man gör på andra sätt än det traditionella, där kvinnor och män delar mer lika och där kvinnan inte stämplas som en dålig mamma för att hon väljer att fokusera på sin karriär. I slutändan är det viktigaste att man gör det som passar ens familj bäst och det är verkligen ett privelegium att få vara hemma så länge som vi får i Sverige. Tack för en bra blogg!

    • lifeinsingapore 13 December, 2013 Reply

      Så härligt att läsa om ert upplägg och jag är beredd att hålla med. Familjer som hittar lösningar för att dela på föräldrarledigheten är stora förebilder! (alltså ni då ;-)) För oss var det den enskilt stora nackdelen med expatliv, att m missar all pappaledighet. Något som typ ingen tänker på. Jag får frågan "hur ska det gå med din karriär" men ingen frågar m om hans pappaledighet...

        • Hanna 14 December, 2013 Reply

          Lyckades radera halva min kommentar innan jag skickade den! Det är ju ständigt en balansgång mellan vad man vill och kan och vissa faktorer går ju inte att påverka, som pappaledighet i ett annat land, ekonomiska faktorer mm. Mitt mammaideal är i alla fall starkt kopplat till min mans pappaideal och bilden av föräldraskapet vi har :) Ha en fin jul!

  6. Rebecka 13 December, 2013 Reply

    Jag har ju bara tagit ett litet steg in i föräldravärlden - mini ligger ju fortfarande i magen. MEN jag har redan börjat förstå att det där med att va mamma/förälder är ingen lätt sak. Men måste va stark och veta vad man vill. Nej, jag menar inte att det är barnet som är jobbigt (det är det alldeles säkert också men det har jag ingen erfarenhet av än) utan det är alla åsikter, pekpinnar och "råd" som slår emot en så fort man yppat att man har en bäbis i magen. På jobbet häromdagen bjöds det på glögg. Jag frågade om den var alkoholfri och fick till svar ja! Tittar sen på flaskan och ser att det är 2,2% alkolhol i glöggen vilket jag påpekar. Att jag inte ville dricka det då tyckte några av kollegorna va mycket märkligt. "Jag drack lättöl när jag va gravid" sa dom. Så då måste jag dricka glöggen för att rättfärdiga den val ni gjorde? Det är väl upp till mej hur jag vill göra. Och detta är bara ett exempel. Och jag kan med viss fasa tänka på hur det kommer bli när vår lilla bäbis väl kommit ut? Första frågan jag fick när jag berättat för min arbetsledare att jag är gravid var "hur länge ska du va mammaledig?" Hur ska jag kunna veta det nu? Jag kanske inte trivs med att gå hemma. Eller göra jag det. Eller så måste jag börja jobba tidigt för att ekonomin ska gå ihop? Men dessa frågor går liksom inte att diskutera förrän man har en hop med "viktigpettrar" som berättar för mej hur jag ska göra. Summa kardemumma: Vi är olika. Vi måste få göra olika Och det måste va okej. Och sluta se ner på den som inte gör som du. Tack för ordet! ;)

    • lifeinsingapore 13 December, 2013 Reply

      Ja så är det. I princip alla tycker och tänker ngt om barn och graviditet och många delar gärna med sig. De flesta i all välvilja tror jag. Och när det inte finns rätt eller fel så måste man hitta sin egen röst i allt vimmel :-). Och ibland även lyssna, lära och förändra. Grymt svår balansgång det där. Men alla har sin väg att gå och sina val att göra. Och alla är olika och gör dom dom vill. Jag håller helt ned. Men när en tidning väljer "ett ideal". Då tycker jag att det är intressant att se vad som anses vara idealet. Och just en idealbild (inte mamman som fick vara symbol för detta ideal) tåls att diskutera och ifrågasätta. Tycker jag :-)

      • Rebecka 16 December, 2013 Reply

        Håller helt med om att idealbilden av en mamma bör ifrågasättas. Speciellt denna idealbilden som målas upp i tidningen. VI måste för göra de val vi känner är bäst för vår situation (gällande mammaledighet, karriär mm.) men mina behov som mamma får aldrig gå före barnets. Det tycker jag bör va en utgångspunkt för alla föräldrar! Förhoppningsvis går mina och barnets behov att kombinera!

  7. Nellie 13 December, 2013 Reply

    Härliga Sara, du sätter huvudet på spiken, igen! Kan bara hålla med och förvånad över hur de tänker ibland... Kram

  8. Nina 14 December, 2013 Reply

    Håller helt med dej!

  9. Elin 14 December, 2013 Reply

    Intressant Hanna! Jag har än så länge inga barn, men om jag och min sambo får några så hoppas jag att vi kan dela upp det som ni har gjort. Vi är båda egna företagare så jag tror att det skulle vara en jättebra lösning för oss.

  10. Pingback: Julfika | lifeinsingapore

    […] som tycker och tänker om mamma-ideal. Det ramlade in många intressanta tankar och funderingar i kommentarsfältet. Ni verkar vara många som lixom jag ser upp till mammor som lyckas i karriären utan att ge avkall […]

    Reply
  11. Josefine 15 December, 2013 Reply

    Jag håller med dig! Att lyckas kombinera jobb och barn och hålla en bra balans. Att ta hand om sina barn som nummer ett, såklart. Men ändå lyckas i sin karriär. Och vara mammaledig och vara helt mammaledig. Jag tror man blir världens bästa mamma om man lyckas hålla balansen. Jag som tycker om mitt jobb och drivs av det vet att jag blir en bättre mamma om jag fortfarande kommer jobba på sen när jag går tillbaka till jobbet (nu är jag dock 100% mamma, inte en sekund över att tänka jobb just nu!), men jag kommer stanna upp mer nu när jag har barn. Andas. Leva mer i nuet. Och jag kommer vara föräldraledig en dag i veckan i början när han börjat på dagis (eller heter det "föris" nuförtiden?) för att kunna ge allt den dagen till min lilleman. Bara vara mamma, utan mejl och jobbstress. Bara vara med honom och njuta. Jag beundrar också alla ensamstående. Det är tufft att vara förälder, helt klart, men också värt det tusen gånger om!!

  12. Jenny von Olofsson 17 December, 2013 Reply

    Jag tror att det är svårt att välja någon som ideal för alla andra, det kommer alltid vara något som skiljer sig för mycket. Antingen för mycket hemmafru eller för mycket arbetskvinna. Det jag tycker är viktigaste när det kommer till en mamma roll, är att man har hittat en bra balans mellan sin passion i livet och sin familj. Att du är en mamma först och främst, men att det inte betyder att det är det enda du göra med din tid. Att du också vårdar dina intressen och din egen personlighet och inte bara dina barns. För det är nära du växer och utvecklas tillsammans med dina barn, både i mamma rollen men också in din personlighet som dina barn lär sig om identitet och självständighet. Jag tycker idealet ska vara något som alla kan iaf känna igen sig lite i och som motiverar. Att man blir mer inspirerade att utvecklas och våga lite mer, på de plan man själv behöver våga lite mer. Det finns ingen perfekt mamma för att alla är underbara mammor på sina sätt och ingen är den andra lik, vi behöver snarare bara hjälpa varandra att se dom sidorna som är bra. För ibland som mamma kan man vara så mitt upp i blöjbyten och nappflaskor att man glömmer bort, vem man är bakom mammarollen.