BLOG

Det känns fint

Igår satt han här, mannen i mitt liv. På tryggt pussavstånd och fixade grillen. Nu sitter han på ett flygplan tusentals kilometer bort och jag har en klump i bröstet.

 

Det känns så fint att jag har en människa i mitt liv som jag inte kan vara utan. Som jag hör ihop med. En människa som lixom ska finnas där, alldeles nära för att livet ska fungera på rätt sätt. Min allra bästa vän, min livskamrat, min kärlek, min man. Det känns på något sätt fint att det gör ont i hela min kropp idag för att han åkt bort. Att jag inte riktigt kan hantera det faktum att vi ska vara tusentals kilometer ifrån varandra i en hel månad. Är det någon som vet hur man gör?!

 

Kvällen igår var lika fin som vinet vi delade på. Kvällen som var den sista ihop på en månad.

 

Och nu när jag ändå har er här måste jag fråga. Är det värt att dra iväg mig själv och Alma hela vägen till Singapore och hänga där i tio dagar? För att månaden från min M ska kortas ner till 2 veckor. Eller är det bättre att skona Alma (och mig) från resan och yetalaggen och chilla i Sverige istället? Men hela tiden känna att han fattas mig. Vad tycker du?

 

KRAM Sara

Comments

  1. Sophia Guerra 15 July, 2013 Reply

    Vi har varit ifrån varandra i länga perioder från och till och den där klumpen i bröstet brukar lägga sig lite efter några dagar (även om det fortfarande är svårt) och sen tycker jag alltid tiden går mycket snabbare än vad man tror. Vips så är man tillsammans igen och undrar var tiden har tagit vägen. :) Hoppas ni har det fint i Sverige! Kram

  2. Millan 15 July, 2013 Reply

    Vad fint du skriver! Och ja det ar ju svart att rada i en sadan situation... Ben och jag bodde i tva olika lander under ungefar 8 manader och just avskeden ar ju hemska. Men sen gar det nagra dagar och sa vanjer man sig liksom lite. Jag hade nog stannat i sverige och chillat om jag vore som er och tagit vara pa den svenska sommaren innan det ar dags att flytta till Singapore. Tiden gar ju trots allt sa snabbt och snart ar det Augusti ... Kram fran ett valdigt sommarhett Bristol :-)

  3. Anna 15 July, 2013 Reply

    Fint skrivet om att ha någon i sitt liv!

  4. Malin H-W 15 July, 2013 Reply

    Å, Sara vad fint skrivet! Kan känna den där klumpen du känner och lider med dig... Svårt beslut det där med stanna eller åka men jag tror att som de andra hat sagt i ovanstående inlägg, tiden kommer att gå fort. Om några dagar känns det lättare... Tänker på dig och vi hörs snart. Kramar

  5. Caroline 16 July, 2013 Reply

    Förstår att det känns jobbigt, hade känt samma sak! Men tycker nog att du ska stanna i Sverige och insupa allt som sommarsverige har att erbjuda innan du ger dig iväg på nya äventyr där borta i fjärran. Stora kramar P.s. Hojta gärna till om ni har vägarna förbi Malmö snart igen! D.s.

  6. Anna Vikström 16 July, 2013 Reply

    Förstår att fet känns jobbigt för dig, men tänk hur det känns för M! Han saknar ju inte bara dig utan sin lilla tösabit med! J och jag va ifrån varann i en månad när Ellie va 3,5 månader gammal (då åkte jag o lillan till Ukraina) och jag det va RIKTIGT jobbigt, men som alla andra skriver så känns det bättre om några dagar och tiden går fortare än man tror. Jag hade nog inte gett mig ut på att resa med Alma till Singapore för bara 10 dagar. Det blir för stor omställning för henne. Men om du bestämmer dig att åka så här är mina tips: ta med burkmat som hon verkligen älskar (lättare att få i dem när man är inte hemma), ta med juice i flaskan helst utblandat med vatten 50/50 (i fall hon inte vill amma vid starten o landningen), ha med en ordentlig haklapp (BabyBjörn är superbra!) och 3-4 set av extra kläder till henne + en T-shirt till dig själv (det luktar ju när de kräks nu ;-) ). Kram

  7. Nina 17 July, 2013 Reply

    Vad fint skrivet! Det är ju exakt så man känner för sin man :) Vilket svårt val..! Hur gick senaste flygresan? Kram på dej vännen.

  8. lisa 18 July, 2013 Reply

    Fina ord sara! Daniel ska vara iväg hela augusti och det ser jag inte fram emot :( Hoppas att månaden går snabbt för er <3 KRAM

  9. Linn 24 July, 2013 Reply

    Nej, jag har ingen aning om hur man gör... Men jag tänker, njut av känslan att du har någon att sakna så intensivt. Hoppas att tiden ska gå fort för er, så att ni snart är tillsammans igen! Kramar