BLOG

En hemmafru funderar

DSC_0027DSC_0029

Hemma på mattan igen. Och fniss, det går inte att göra någonting nu för tiden utan att Alma ska vara med :-).

 

Det blir alltid en lite halvt ofrivillig yoga-paus när jag är i Sverige. Jag prioriterar alltid bort min dagliga yoga till förmån för häng med vänner och familj. Något jag alltid ångrar när jag kommer hem igen och möter min stela, lite pluffsiga kropp på mattan igen. För självklart hade jag hunnit med 30 minuters yoga om dagen även i Sverige… Att det ska vara så förbaskat svårt att ändra en vana!

 

DSC_0030DSC_0031

 

På tal om vanor så snurrar många tankar i mitt huvud dessa dagar. Vad vill jag göra med mitt liv egentligen? Eller rättare sagt, vad vill jag göra med mina år i Singapore? Jag har lite svårt att hitta min egen röst bland allt sorl ska jag erkänna, speciellt efter att jag varit hemma i Sverige. För till skillnad mot Singapore så är det inte “accepterat” att vara hemmafru i Sverige. Eller det är kanske inte helt sant, det är nog mer så att konceptet inte riktigt finns i Sverige. Så alla har frågat mig vad jag ska GÖRA nu när Alma blir äldre. Att bara vara hemma med Alma gills inte riktigt får jag uppfattningen av, då GÖR jag ingenting (yeah right ;-)). Och jag har lämnat mitt hemland med en känsla av att jag är “lat” och “misslyckad” som inte ens allvarligt funderat på vad jag ska hitta på nu när Alma passerat ett-års gränsen. Som är mammaledig utan något sido-projekt (eller räknas kanske de yogaklasser jag undervisar). Jag har ingen affärside i rockärmen, ingen tanke på att starta eget. Hey, jag har inte ens ett uppdaterat cv… 

Just nu känner jag mig lite förvirrad. Vad vill JAG? Jag som har priviligiet att få välja.

 

KRAM Sara

Comments

  1. Emma 10 March, 2014 Reply

    Jag tycker det är modigt och bra av dig att fundera och faktiskt skriva om dina funderingar också. Jag har ju precis kommit hit ner till Singapore, vi har inga barn ännu och jag jobbar inte. Jag pluggar på distans men det känns inte som det räknas heller av en del som bor kvar i Sverige. Vi har hund så jag får väl skylla på honom att jag inte jobbar, skämt o sido. Jag tycker så här att har man chansen att inte jobba häcken av sig så ska man ta den. Att få tillbringa lite mer tid med sin dotter kan vara kanske den bästa anledningen. Det är lätt för andra att säga att man ska vara på ett visst sätt eller så men har man inte bott utomlands och stött på den kulturskillnaden som kan finnas så vet man inte så mycket om livet i ett annan land och hur man ska bete sig. Jag tycker du ska ta det i din takt och kanske du kan söka något yogajobb? Yogalärare på något yogacenter i stan och köra några klasser i veckan. Det är något jag skulle kunna göra =) Tycker iaf att du är grym! / Emma

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Så gullig du är Emma! Och en hund verkar jobb nog tycker jag ;-) Vi kanske skulle gå en yogakurs ihop, nu när vi har så mkt fritid :-)

      • Emma 11 March, 2014 Reply

        Ja haha hunden är lite jobb med också. Kan säga att det var många som tyckte och tänkte mycket angående att vi ville ta ner vovven till Singapore. Jag funderade många gånger fram och tillbaka men jag är glad att vi valde att inte lyssna på andra. Vår hund har ett så mycket bättre liv här nere än i Sverige faktiskt. Han har så mycket hundkompisar här, värme och inget slask. Han gillar inte slaskvädret i Sverige. Han får också ha mig hemma om dagarna och slipper vara själv. Han har ju också en härlig utsikt från våra balkonger så han lever gott men som sagt så kunde jag ju ha lyssnat på andra och då hade han fått stanna i Sverige. Jag skulle absolut vilja gå en yogakurs! Vet du någon bra yogastudio? Nu frågar jag lite spontant här också om du kanske vill ta en kaffe eller något någon dag? Det är bara att skicka iväg ett mail om du är up for it =) ema.forsell@gmail.com

  2. Jessica Hagert 10 March, 2014 Reply

    Njut Sara!! Ta till vara på tiden med er lilla docka. Tänk du får uppleva varje litet framsteg med henne sådant som de annars (ibland) först händer på dagis. Du slipper tidiga o stressande morgnar, eller stressa hem till Alma på em för att få ut så mycket av em/kvällen innan hon ska lägga sig! Kanske lite hårt skrivet men dock verklighet för många. Jag bytar gärna med dig, hemmafru i ett varmt land med en ettåring som vill upptäcka världen underbart! Dock får man inte glömma egen tiden, men det känns det som ni har koll på! Kram Jessica

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Tack för dina fina ord Jessica! Ibland ska det till att ngn talar om för en hur bra man har det :-)

  3. :) 10 March, 2014 Reply

    Är inte det typiskt svenskt, att "dissa" de som inte lever som alla andra. Skit i de svenska normerna, du har en chans att göra precis vad du vill nu. Är det att vara hemma eller att arbeta så är det upp till Dig, enbart. Försök inte passa in i den svensk mallen från andra sidan jorden, det är delvis den som du har förmånen att komma ifrån ;)

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Haha! Så sant! Är det ngt jag tycker är skönt att slippa så är det den svenska jantelagen. Att inte våga sticka ut. För mig är det svåra att försöka ta reda på vad jag vill.

  4. Njut! Jag önskar jag fick vara hemma med vår son i flera, flera år. Men det är nog inte hållbart, rent ekonomiskt! Hoppas du får bort den där känslan, eftersom du verkar trivas så bra med det du gör! Harmoniskt verkar du leva! Så njut, njut, njut! Kram

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Tänk att det kan vara så svårt att njuta av det man har...

  5. Lisa 10 March, 2014 Reply

    Sara! Jag önskar så, att jag hade haft möjlighet att vara hemmafru med Louise och tycker inte alls det är 'att göra ingenting'!! Säger ofta till min man o många andra att jag önskar jag hade kunnat vara hemmafru i några år framöver...så njut av att kunna följa Alma och inte ha vardagsstressen som jobb ändå innebär, och njut av att kunna uppleva Singapore! Kram Lisa (Kul att se er när ni var hemma)

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Kul att träffa er med Lisa! Och tack för dina fina ord. Önskar dig många långa månader hemma med din goding :-)

  6. Rebecka 10 March, 2014 Reply

    Stor tumme upp till dej som tar upp detta ämne!! Jag och maken har diskuterat detta en del - när vill vi att bäbisen ska börja på förskola. Jag tycker att det måste få va upp till varje familj och bestämma vad som blir bäst för dom. Jag är dock rädd att lojalitet mot sin arbetsgivare och ekonomin får styra istället för vad som känns rätt i magen. Det vi vill ha som riktlinje är att vi vill att bäbisen ska kunna kommunicera (prata) innan vi lämnar bort honom/henne till förskolan, med andra ord vid ca 2 års ålder. Endel (många?) hävdar att barn behöver den sociala stimulansen, lära sej samspelet med andra barn mm, men jag tror det är ganska överdrivet. Jag gick aldrig på dagis, började på lekis när jag va 6 år och jag vill tro att jag känner mej själv så väl att jag kan säga att jag varken har socialaproblem eller samarbetssvårigheter! ;) Med det sagt tror jag visst det finns barn som uppskattar att va på förskolan fr ganska tidig ålder, eller i alla fall gillar att va med andra barn. Men bara för att man väljer att stanna hemma lite längre med sina barn (än vad som är normen i Sverige) betyder ju inte det att man bara sitter hemma och isolerar sej fr omvärlden. Vet inte hur du har det i Singapore, men här finns öppen förskola, barnrytmik, babysim mm. Ojdå...långt inlägg. Men tack för att du lyfte ämnet! Mitt tips - lyssna på magkänslan!!

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Tack för din kommentar Rebecka! Och visst är det så, att det är upp till var och en. Även om det inte alltid känns så... Oavsett vad jag gör kommer vi att sätta alma på dagis från det att hon är ca 2 år. Men bara halvdagar. Det känns som en bra dagis-lösning för oss :-)

  7. Anna 10 March, 2014 Reply

    Det viktigaste är vad DU vill, Sara. Vill du jobba, vara med Alma, yoga, ha tid, vara närvarande, ha solsken året-om ... ? Gör det du vill och det som får dig att må bra! Jag tror många avundas de som vågar gå sin egen väg. Själv skulle jag utan problem kunna vara "hemmasingel", om det funkat ekonomiskt :) Lycka till med funderingarna! Kram

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Tack Anna! Då kvarstår bara den lilla detaljen att komma på vad jag vill ;-)

  8. Lina Hilding 10 March, 2014 Reply

    Föreställ dig att du är 75 år gammal och tittar tillbaka på den tid som hitintills passerat i ditt liv. Vilka stunder tror du att du kommer minnas bäst och värdera högst i livet? De som du spenderade på en kontorsstol medan du tjänade pengar åt någon annan eller de du spenderade på att göra sådant skänkte dig lycka, glädje, stimuli, utveckling ..? Ta tillvara på det faktum att du faktiskt har möjligheten att välja vad du ska lägga din tid på, det är ju väldigt få förunnat. Och om det sen är att träna yoga, hålla klasser, shoppa, jobba, driva eget eller vara med familjen vet bara du själv. Jag får känslan av att du egentligen är tillfreds med din tillvaro som den är, men att du tror att du kommer "fastna" om du inte ständigt strävar mot något nytt. Försök att släppa den tanken och passa på att stanna upp ett tag, "stå stilla" i livet och njut av det du har runt omkring dig just nu. Hjärnan funkar så att efter en tid kommer det sannolikt inte längre vara tillräckligt med stimulans längre och då kommer du vilja addera något nytt. Låt tiden få utvisa vad det är istället för att grubbla över det här och nu! Kram Lina Ps. Märks det att jag är gift med en psykolog eller? ;-)

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Haha! Jo det märks lina :-). Mycket tänkvärt och jag känner igen mig! Skulle vilja beskriva mig själv som att jag kommit dit att jag känner att det är dax att lägga till ngt nytt. Men jag har ingen aning om vad... Jobba, hitta ngt eget sido-projekt? Oxå samtidigt släppa taget om alma. Stora grejer i min lilla värld!

  9. F 10 March, 2014 Reply

    Vad svarar alla att de skulle göra om de vann 1 miljon? Jobba mindre. Varför ska du stäva efter att jobba men när du inte behöver, om det nu inte är något du verkligen vill. Och vad är det de flesta personer svarar att de ångrar när de blir gamla? Att de jobbat för mycket, spenderat för lite tid med sina barn osv. Se ditt liv som drömlivet istället! Du kommer inte ångra dig att du bröt mot de "svenska normerna" i framtiden.

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Intressanta tankar! Men det kan ju oxå vara väldigt kul att jobba, och göra annat än att passa barn :-). Det är balansen som är svårt att hitta...

  10. Ena 10 March, 2014 Reply

    Ah vad jag kanner igen mig i dina funderingar. Kommenterar inte mycket men nu alltsa, maste jag! Ar hemma mamma i UK och far exakt samma kanslor nar jag atervant hem fran Sverige. Samma fragor. Samma blickar (som jag uppfattar dem) och de far mig att skammas. Svarar svavande och skams. Har i UK ar sa gott som alla mina vanninor hemma mammor, mycket vanligt. Ingen som tycker att det ar konstigt. Jag brukar tanka att i langa loppet sa kommer jag inte angra att jag varit hemma med barnen, tvartom. Det ar en lyx som jag ska uppskatta sa lange som jag sjalv vill vara hemma alltsa. Men jag har annu inget svar att ge i Sverige nar fragorna haglar. Tror du slog huvudet pa spiken "ett koncept som inte riktigt finns". Far ocksa kanslan av att flera tycker att det ar forlegat, att jag som kvinna maste ha en karriar och barn, annars gor jag mig sjalv en otjanst. Att det ar ojamnlikt.

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Åh tack tack tack för dina ärliga ord!!! Jag känner så igen känslan av skam. När jag inte pallar säger jag att jag är mammaledig. Oxå kan jag prata på lite om mitt gamla jobb. Vaddå stå upp för en själv... :-S Jag tror helt ärligt inte att många vet vad de ska prata om när man säger att man är hemma. Som att man inte kan prata om ngt annat än barn. Vi får väl överbevisa dem :-) Och helt klart tror jag att många ser det som att man fastnat i en kvinnofälla, ibland mig själv inkluderad

  11. Eva 10 March, 2014 Reply

    Oj oj oj Sara vad vi är många som känner precis såhär. Jag har ännu inte hunnit vara hemma i Sverige på besök (gjort 5,5 månader här i KL, Malaysia och bara varit hemma med Hector) så jag har inte direkt upplevt de frågorna ännu, men jag ifrågasätter mig själv varje dag. Jag gillar ju att vara med Hector (3år) men det känns inte ok att bara göra det. När jag frågar mig själv vad jag vill göra här så känner jag inte för någonting vilket gör att jag känner mig ännu mer slö och oduglig. hoppas att det går över. Kram och tack för en fin och välskriven blogg!

    • lifeinsingapore 10 March, 2014 Reply

      Ja, det vore skönt att bli av med den där "slö och oduglig" känslan. Här har man värsta lyxlivet oxå njuter man inte ens av det!!! När ska man då kunna vara riktigt lycklig och nöjd med livet...

  12. Sandra 10 March, 2014 Reply

    Njut av att du har möjligheten att vara hemma så mycket med Alma, det är ju helt fantastiskt! Jag önskar att jag hade möjligheten att vara hemma längre med Aston. Att kunna få så mycket tid med sitt barn under småbarnsåren är ju mer än guld värt. Du har en himla massa år på dig att jobba i framtiden när du hittar något du vill syssla med. Det kommer du säkerligen göra någon gång men du behöver inte stressa fram något när du inte måste det. På måndag börjar Aston skolas in på förskolan och jag har sån ångest. Inte så mycket för att han ska börja förskolan, det kommer han nog älska, utan för att jag börjar jobba 100% och kommer få så lite tid tillsammans med honom. Hade jag haft möjligheten så hade jag gått ner i arbetstid utan att tveka. Kram!

  13. Anna V 10 March, 2014 Reply

    Vännen du ska inte skämmas för att du är hemma o tar hand om barnet! Alla de som gav "blickar" o ifrågasatte dig va bara avundsjuka! Så länge du trivs med ditt liv o M inte kräver att du börjar jobba, så kan du va hemmafru med gott samvete :-). Jag hade önskat att va hemma med Ellie, men skulle nog aldrig klarat av att va hemmafru i Sverige, för precis som du märkte så blir man dömd för det. Tycker att feminism o jämställdighetsrörelse har gjort att kvinna har ingen rätt att välja mellan ha ett jobb o va hemmafru längre. För att va hemma med barn är på nåt sätt nedvärderande...varför får man inte konstiga blickar eller blir ifrågasatt om man berättar att man jobbar 50-60 timmar i veckan o orkar inget annat än att ligga i soffan o kolla på tv hela helgen?! Asch! Man kan diskutera detta oändligt ;-) Nä, snäckan, tycker att du får njuta av din tid med lilla Alma o strunta i va alla andra tycker! Kram på er!

  14. Malin hw 10 March, 2014 Reply

    Tycker du skall vara hemma och njuta av din dotter så länge DU vill. Tänk att inte behöva känna sig tvingad av att börja jobba för att man måste... När man får barn skulle jag vilja vara hemma alltid med dem så njut så länge du kan och vill. Tids nog kommer jobb och karriär. Din lilla Alma är bara liten en gång. Kramar

  15. Fanny 10 March, 2014 Reply

    Usch, jag förstår dig precis! Jag grubblar dagligen här i Tokyo och vet inte riktigt vad jag kommer fram till. Och jag har inte ens barn... Så varmt lycka till! Det är ju hursomhelst inget beslut du behöver fatta i ett nafs. Och försök att inte bry dig allt för mycket om vad du hör från andra!

  16. Lina 11 March, 2014 Reply

    Du har fått så många fina och peppande kommentarer och jag kan inte annat än att hålla med alla. Känner också igen mig lite. Jag har dock sluppit mycket under besöken hemma men fick försvara mitt beslut att följa med och "offra" mig för min mans karriär. Jag såg det inte så. Herre gud, det var ju därför jag kunde tänkta mig att gifta mig med honom. Att kan hade önskan och drivet att flytta utanför 50-skyltarna! ;) För oss blev utlandsflytten en möjlighet att vi inte kunde tacka nej till. Men när ingen annan kritiserar är man ju rätt bra på att göra det mot sig själv istället. Vi är ju uppvuxna i jantelandet ändå. Då är det skönt att ha peppande vänner och familj! Men, jag kan också sakna att gå till jobbet, vara en del av samhället, dra mitt strå till stacken, fika med kollegor, diskutera annat än hur mycket det kom i pottan osv. men jag tänker så här. Allt har sin tid. Precis som sorgen att lämna nära och kära hemma har ett slut när vi flyttar hem, så kommer även lyxen att inte behöva jobba också ha ett slut. Så jag lever så mycket jag kan i nuet. Allt har sin tid. Jag har en man som stöttar mig i allt jag tar mig för, och det än är att köpa ny handväska, leta upp en ny fiskhandlare eller att plugga. Och det är det jag tycker är det viktiga, det är vi som är en familj och det är vi som måste ta ansvar för hur vi lägger upp vårt liv. Att komma utanför Sveriges gränser är nyttigt. Se hur andra lever. Få perspektiv. Vad är bra som det är hemma, och vad vill jag sedan ta med mig hem från mitt expat-land. Sedan är jag otroligt tacksam att jag hemma har friheten att jobba som kvinna, men jag önskar även friheten att göra andra val. Vår dotter har passerat två år och går på dagis halvdagar. Jag tycker det fungerar jättebra. De dagar jag måste vara borta heldag så hämtar Ayi (ja för det har vi också...). Hoppas du lyckas klura ut något bra som passar dig. Kanske ta hjälp av andra expats där ni bor. Jag själv har precis tagit mig för att läsa kinesisk medicin (på kinesiska) får se hur det går. Men det som motiverar mig, förutom utmaningen, är att jag får med mig den hem. Tyckte det kunde se fint ut på mitt cv! :D Kram Lina (sorry för att det blev roman-långt)

  17. Pingback: WOW! | lifeinsingapore

    […] Jag bara måste dela med mig, av några av de många intressanta tankar som poppade upp igår. Läs och begrunda! Alla underbar kommentarer och gårdagens inlägg hittar du här. […]

    Reply
  18. pilla 11 March, 2014 Reply

    Iofs har jag inga barn men hade jag haft det hade jag nog ändå inte känt att det var okej att bara vara hemma och ta hand om dem på heltid även om många tycker det är väldigt lyxigt att vara det. Kan du inte hitta något halvtidsjobb som är utvecklande?

  19. Nina 12 March, 2014 Reply

    Vännen njut av denna 'lediga' tid med din skatt för den kommer aldrig igen <3 själv börjar jag jobba igen i juni, känns både och ska jag erkänna.. Kramar.

  20. Charlotte 14 March, 2014 Reply

    Lyssna alltid på ditt eget hjärta! Vad som gör dig lycklig kanske inte gör en annan person lycklig och vice versa. Sen måste man få fundera, njuta av livet, göra vad man mår bra, oavsett vad det är! Jag vet hur det är att hela tiden göra vad andra tycker/anser är bäst. Men jag har äntligen kommit fram till att jag måste verkligen känna efter vad JAG vill, ingen annan! Annars kan man må väldigt dåligt, vara vilsen. Stå på dig för vad du vill och känner! Kram!

  21. Pingback: Det är hett! | lifeinsingapore

    […] hoppas att ni minns inlägget om att vara hemmafru. Inlägget med så många fina och tänkvärda kommentarer att jag fortfarande blir rörd av bara […]

    Reply