BLOG

WOW!

DSC_3412DSC_3409

Visst är det magiskt, att få lov att visa någon världen?!

 

WOW!

Ett sådant gensvar det blev på gårdagens inlägg. Tusen tusen tack! Det är just detta som är grejen med att blogga. All fin respons, alla kloka tankar, all pepp, alla insikter, funderingar… Wow säger jag bara! Jag blev egentligen inte klokare på vad som är nästa steg i mitt liv. Men oj vad ni har peppat mig till att välja MIN väg, inte någon annas.

Jag bara måste dela med mig, av några av de många intressanta tankar som poppade upp igår. Läs och begrunda! Alla underbar kommentarer och gårdagens inlägg hittar du här.

 

Föreställ dig att du är 75 år gammal och tittar tillbaka på den tid som hitintills passerat i ditt liv. Vilka stunder tror du att du kommer minnas bäst och värdera högst i livet? De som du spenderade på en kontorsstol medan du tjänade pengar åt någon annan eller de du spenderade på att göra sådant skänkte dig lycka, glädje, stimuli, utveckling ..?

Jag får exakt samma känslor nar jag återvänt hem från Sverige. Samma frågor. Samma blickar (som jag uppfattar dem) och de får mig att skämmas. Svarar svävande och skäms. Här i UK är så gott som alla mina vänninor hemma mammor, mycket vanligt. Ingen som tycker att det ar konstigt.

Får känslan av att flera tycker att det är förlegat, att jag som kvinna måste ha en karriär och barn, annars gör jag mig själv en otjänst. Att det ar ojämnlikt.

Se ditt liv som drömlivet istället! Du kommer inte ångra dig att du bröt mot de ”svenska normerna” i framtiden.

Jag ifrågasätter mig själv varje dag. Jag gillar ju att vara med H (3år) men det känns inte ok att bara göra det. När jag frågar mig själv vad jag vill göra här så känner jag inte för någonting vilket gör att jag känner mig ännu mer slö och oduglig. 

På måndag börjar A skolas in på förskolan och jag har sån ångest. Inte så mycket för att han ska börja förskolan, det kommer han nog älska, utan för att jag börjar jobba 100% och kommer få så lite tid tillsammans med honom. Hade jag haft möjligheten så hade jag gått ner i arbetstid utan att tveka.

Det viktigaste är vad DU vill, Sara. Vill du jobba, vara med Alma, yoga, ha tid, vara närvarande, ha solsken året-om … ? 

Jag tycker att det måste få va upp till varje familj och ämma vad som blir bäst för dom. Jag är dock rädd att lojalitet mot sin arbetsgivare och ekonomin får styra istället för vad som känns rätt i magen.

Jag hade önskat att va hemma med E, men skulle nog aldrig klarat av att va hemmafru i Sverige, för precis som du märkte så blir man dömd för det. Tycker att feminism o jämställdighetsrörelse har gjort att kvinna har ingen rätt att välja mellan ha ett jobb o va hemmafru längre. För att va hemma med barn är på nåt sätt nedvärderande…

Usch, jag förstår dig precis! Jag grubblar dagligen här i Tokyo och vet inte riktigt vad jag kommer fram till. Och jag har inte ens barn… 

Jag kan också sakna att gå till jobbet, vara en del av samhället, dra mitt strå till stacken, fika med kollegor, diskutera annat än hur mycket det kom i pottan osv. men jag tänker så här. Allt har sin tid.

Försök inte passa in i den svenska mallen från andra sidan jorden, det är delvis den som du har förmånen att komma ifrån ;)

Jag fick försvara mitt beslut att följa med och ”offra” mig för min mans karriär. Jag såg det inte så. Herre gud, det var ju därför jag kunde tänkta mig att gifta mig med honom. Att kan hade önskan och drivet att flytta utanför 50-skyltarna! ;) För oss blev utlandsflytten en möjlighet att vi inte kunde tacka nej till. 

När ingen annan kritiserar är man ju rätt bra på att göra det mot sig själv istället. Vi är ju uppvuxna i jantelandet ändå. Då är det skönt att ha peppande vänner och familj!

 

Kärlek i mängder till er!
Sara

Comments

  1. Fröken L 11 March, 2014 Reply

    Vad många kloka kommentarer. Jag håller bara med. Du måste göra vad som känns rätt för dig och strunta i alla pekpinnar och måsten och vad "som förväntas". Det är ditt liv och ingen annans och oavsett vad du än väljer så kommer det alltid att finnas människor som tycker en massa saker. Vi är så bra på att kritisera oss själva och släpa på det där dåliga samvetet. Jag tror att vi generellt måste bli bättre på att lyssna på oss själva och den inre rösten. Tro mig, jag vet. Jag är expert på att släpa runt på det dåliga samvetet. Stora kramar Linda

  2. Nellie 11 March, 2014 Reply

    Så många tänkvärda kommentarer! :) Ja du, vad du vill vet ju bara du, men att svaret finns inom dig behöver jag egentligen inte berätta för dig, det vet du redan. Meditation kanske kan hjälpa dig? Jag har kommit fram till vad jag vill, nu ska jag bara göra något också. Stor Kram